Det förlorade fåret

I dag hamnade jag i ett samtal kring liknelsen om det förlorade fåret. Den aktuella texten var Luk 15:4-7:

Om någon av er har hundra får och tappar bort ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och letar efter det borttappade tills han hittar det? Och när han hittar det blir han glad och lägger det över axlarna. Och när han kommer hem samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig, jag har hittat fåret som jag hade förlorat. Jag säger er: på samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver omvända sig.

Vi pratade om hur man kan illustrera den och funderade kring dess viktiga poänger. En grej vi fastnade lite vid är att glädjen rör just det förlorade fåret, inte vilket får som helst. Festen hålls inte för att fåren nu är hundra, utan för att det förlorade fåret är tillbaka.

Där det i Bibel 2000 står ”fåret som jag hade förlorat” har grekiskan mer ordagrant ”mitt får det förlorade”. Folkbibeln översätter ”mitt förlorade får” och det är inte alls dumt. Fokus hamnar då på själva fåret och inte på mannen som förlorat något. Skillnaden kanske är hårfin, men jag tycker att den är betydelsefull.

Så är det också med glädjen i himlen när en människa omvänder sig och kommer till tro. Den handlar inte bara om att det blir ”en till”, utan också om att det blir just den personen.

Gud vill att DU ska tro på honom. Inte för att Han vill ha en till troende, för att antalet är viktigt, utan för att Han älskar just DIG.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.